Be my Little good luck charm!

Sjöng min pappa.

Så kunde jag höra pappa sjunga samtidigt som han dansade med mina barnsben på köksbordet då jag var blott några år gammal.

Det är nog mina allra första minnen av Elvis musik tills jag en dag fann åt pappas skivsamling och  gamla LP spelare på övervåningen. Även om det var CD-skivans nya tid så fascinerades jag av denna vackra å sköra spelare med fina omslag på skivorna.

Pappa visade en dag upp sin gamla rullbandsspelare och jag fick lyssna till Runaway med Elvis. Jag var fast! Tror pappa var lika överrumplad som mig över att ha fastnat för Elvis då jag inte ens var påtänkt under hans tid eller född förän 7 år efter hans död. Med glädje sprang pappa ner i källaren å letade fram några gamla affischer som fick bli av de allra första att pryda min vägg.

Varför Elvis frågar mig många. Det finns väl ingen annan än Elvis ställer jag som följdfråga.  Ni som älskar Elvis vet precis vad jag menar. ”Man tycker inte bara om Elvis” man lever ett Elvis liv som Elvis fan.

Kanske jag alltid varit lite ”udda” Gått min egen väg. Saker andra tyckte om att göra på helgerna gav mig ingenting. Jag bar min egen stil i skolan. Visst älskade jag mode och det senaste men att uttrycka sig var viktigt för mig, Så när jag kom till ett disco i 5e klass i skinnbyxor och en t-shirt där det stod Moody blue på bröstet och Elvis 42 på ryggen var det ändå inte många i min lilla byggd som höjde på ögonbrynen.

När jag skulle gå ur 6e klass efter många om och men sålde min pappa skogen och vi drog till Graceland 🙂 För första gången utomlands för oss båda. Just då sa vi att åker vi inte nu när vi kan kommer vi aldrig att komma dit. Jag behöver inte säga mer än att det var en oförglömlig resa som förändrade resten av mitt liv.

Jag blev äldre men Elvis fanns alltid med genom allt jag åtog mig. Jag började själv sjunga och uppträda. Jag utbildade mig till Undersköterska här i lilla Torsby sen åkte jag till Sthlm för att fullfölja en dröm om att bli frisör och att sedan öppna eget.

Varje morgon när jag gick uppför Drottninggatan stannade jag alltid till vid ett skyltfönster där 2 jättelika speglar i maffiga ramar fångat mitt intresse och fått mig att börja fundera på framtiden.

Jag satt och spånade både länge och väl. Jag ville vara kvar i min lilla by med ca 800 personer men samtidigt ville jag något mer. Jag ville ha en del av Elvis Presley och musiken med mig på heltid i mitt liv…

Efter sömnlösa nätter, oerfarenhet, enorm rädsla, förväntan och stora lån öppnade jag 5 mars 2010 dörrarna till mitt egna lilla Memphis här i Östmark.

Resan som sedan skulle ta vid kunde jag inte drömma om.

Tills nästa gång, When a Dream is calling you ther´s just one thing that you can do…

Follow That Dream!   
Anna Pia